Jona har fått öroninflammation - igen. Drygt en och en halv månad sedan han hade det sist, och nu har han lyckats få det igen. Verkar vara ett litet öronbarn vi har.

Kåvepenin har han fått och första dosen kräktes han upp. Får se hur resten går.

Idag blir Jona tio månader, tvåsiffrigt... känns speciellt. Idag tog han också sina första steg. Joakim gick och höll honom i händerna, släppte, och så tog han några stapplande steg efteråt. Upprepade två gånger då han gjorde det igen, sedan fegade han ur och satte sig på golvet. Ska bli roligt att se om detta är något han kommer fortsätta med, eller om det bara var en engångsföreteelse.

 

På fredag har vi tid på bvc då han ska vägas och mätas. Skulle tippa på att han väger mellan 11,5 och 12 kilo. Lång är han ju också... kanske att han spräckt 80.

 

Jona är generellt, som jag redan har berättat vid flertalet tillfällen, en väldigt nöjd och social pojke. Tycker om att vara med och sitta på höften, men är oftast rätt tillfreds även på golvet. Åtminstone så länge han har något att pilla med eller inte är trött.
Månaden som gått har han fått två nya tänder, framtänderna. Han "pratar" en del, och jag är rätt säker (80%) på att han säger ordet där "dä", eftersom detta ofta följs av en pekning.

 

Han tycker om när man sjunger för honom och hans absoluta favorit är "I ett hus vid skogens slut". Rörelserna är mycket populära!
Han sover fortfarande inte helt ok, åtminstone inte i min smak. Han vaknar inte direkt på nätterna, men är orolig vid ett eller två tillfällen och gnyr i sömnen.
Lägger sig vid åtta ungefär och vaknar allt mellan fem och sju på morgonen.

 

Han är otroligt envis och vill väldigt mycket. Han pillar givetvis fortfarande på allt. Tvättmaskinen och slaskskåpet är särskilt roliga, men även lådorna i köket, toalettstolen, filmhyllan och trappan är väldigt underhållande. Att ta sig uppför trappor har han redan lärt sig märkte vi när vi vid ett obevakat ögonblick upptäckte att han tagit sig uppför tre trappsteg... snabb, lurig och en riktig charmboll!

 

Ville bara visa lite uppskattning. Uppskattningen riktas till Jenny, min kära syster som i stort sett alltid ställer upp när jag behöver hjälp med barnen.
Oavsett om det är passning, lekar eller att bara lyssna så är hon fantastisk! Barnen älskar henne och det gör jag med! Puss på dig Jenny, världens bästa moster.

 

Några dagar gamla bilder på när Jona doppade sig i mormors diskho.

 

Kira, dryga 9 månader

Så var då praktiken avslutad, var tvungen att göra en extra dag pga att jag varit hemma med sjukt barn. Känns bra att det är över och att jag kan fokusera på mitt riktiga arbete och på provet som då är det sista jag har kvar innan utbildningen är slut.

 

Det känns väldigt bra att ha börjat arbeta. Jag känner mig hemma där, jag vet det mesta och det känns rätt för tillfället. Sedan att jag går från att ha praktiserat heltid utan lön så känns ett arbete på 75% med lön helt ok!

 

Idag var dagen då jag började mitt riktiga arbete. Kände mig väldigt taggad. I och med att jag jobbat gratis nu en månad när jag praktiserat, kändes det väldigt stimulerande att veta att jag kommer få betalt för de timmar jag gör. Härligt!
Kvällspass idag, jobbar tidigt imorgon och sedan ytterligare en kväll på söndag.

 

Innan jag började arbeta passade vi på att njuta ordentligt av vårsolen. Var ute mellan 1-2 timmar vid lunch och lekte i sandlådan, sparkade boll och blåste såpbubblor. Underbart verkligen!

 

Mammahjärtat smälter när jag ser dem interagera med varandra.

Tjugofem år blir jag i år och jag har snart varit mamma i fyra och ett halvt. Jag vet att jag har sagt det förut, det där mantrat som alla föräldrar någon gång säger, så fort det går!

 

Jag definierar mig nog mycket i min mammaroll. Så är det ju. Oavsett hur mycket jag är Emelie, så kommer ju alltid barnen först. Att bli/vara mamma har gjort mycket med mig och mitt liv och något som jag ständigt får brottas mycket med är det dåliga samvetet.
Nu när jag praktiserat och sedan ska börja jobba - Är det verkligen bra att lämna Jona så tidigt?

När jag måste pyssla med sysslor i hemmet - Jag borde vara mer med barnen!

När Jona tar upp mycket med min tid - Jag borde vara mer med Kira!

När jag bråkat mycket med Kira och hon sedan sover på kvällen, ja då sitter jag där och snyftar och tycker jag är världens hemskaste människa.
Det är tufft, men det kommer liksom lite med yrket. Det dåliga samvetet och mammarollen går hand i hand har jag förstått.
Jag måste ju bara lära mig att hantera det. Jag får ju faktiskt lov att vara Emelie någon gång ibland. Mina barn har ju hittills lyckats bli fina ungar. Ungar som är glada, harmoniska och jäkligt klipska!

Världens bästa ungar!

 

Hittade världens gosigaste ett och ett halvt åring i en gammal bildmapp. En sådan härlig ålder!