Unnar mig en ledig dag - för det är jag värd!

Tar ett avbrott i pluggande och pysslande för att sitta på altanen och njuta av solen..

En ny månad som bjuder på underbart väder. Solen skiner och fåglarna kvittrar och jag bara njuter. Hängde ut tvätt igår runt sextiden på kvällen och kände den där ljuvliga doften som smyger sig på på kvällarna. Den där doften som skvallrar om sommar och härliga tider.

Jag har ätit färdigt min frukost - Kira sov hos sin farmor inatt för att jag skulle kunna plugga ostört idag och jag inledde dagen med att sova tills jag vaknade vilket blev vid tio. Så himla skönt att känna sig utvilad för en gångs skull!
Nu blir det pluggande för glatta livet så att jag kan få hem min skrutta snart.

Det ska jag på ikväll och jag ser verkligen fram emot det. Jag och Joakim drar oss in mot stan vid halv sju- sju för att äta och sedan gå på bio.
Lääängesedan vi gjorde något sådant och när väl nästa trollunge kikar ut lär det inte bli lättare, så vi får helt enkelt passa på nu när vi kan.

Jag är en person som tänker mycket. Skulle till och med snudd på säga att jag har en tendens att tänka sönder saker. Det är då kanske inte så konstigt att jag nu i gravid-tillstånd tänker än mer?

Jag funderar och undrar över hur det kommer bli. Vad är det för ett pyre i magen egentligen? Är det en han eller hon, en livlig eller lugn. Hur kommer det funka med två barn i familjen? Hur ska jag kunna ge Kira all den uppmärksamhet hon behöver? Och vad händer med det nya barnet, ska jag aldrig kunna sitta och gosa bara med honom/henne på det viset som jag kunde göra med Kira...

Jag är inte den som tror att jag inte kommer kunna älska det andra barnet lika mycket som Kira, för det räknar jag kallt med... men hur kommer det kännas?
Det gör ont i mig ibland när kärleken till Kira svämmar över och nu ska jag känna den smärtan gånger två... tänk om jag exploderar!?

På ett sätt känns det skönt att veta att jag har bagage den här gången. Jag har gått den här vägen förut och vet på ett ungefär vad jag har att vänta mig. Jag vet att amning kan vara ett helvete och att bajs kommer i alla dess färger och former.
Jag vet att det krävs en ny garderob var tredje månad för en bebis och att jag får räkna med att min egna personliga hygien inte sätts i första hand.
Men trots att jag har allt det här bagaget och att jag vet saker som jag inte visste då, så är det ändå så mycket nytt.
Jag har trots allt aldrig varit flerbarnsmamma förut, och det är om jag ska vara ärlig nästintill lika läskigt!

Var längesedan, om ens någonsin, jag gjorde en kort summa summarum över vad jag är för någon sort. I brist på annat att göra, så knåpar jag ihop en nu.

Emelie heter jag, som säkert alla vet. Jag blir tjugofyra år i år och bor i Veddige, en lite ort utanför Varberg, tillsammans med min familj.
Joakim är min sambo, vi är inne på vårt sjunde år tillsammans och vi har en dotter - Kira som blir fyra i december. Vi har även tagit beslutet att låta familjen växa och i slutet på juli väntar vi tillökning.

Jag pluggar till undersköterska och kommer vara nästintill färdig ca en månad innan lillprutten anländer, bara fyra veckors praktik kvar och det får jag lov att ta tag i när tillfälle ges.
Jag hoppar även in och jobbar extra som timvikarie inom äldrevården på ett boende här i Veddige där jag trivs jättebra. Hade jag jobbat i sommar så skulle det blivit min sjunde sommar där (herregud) och jag måste erkänna att jag inte riktigt vant mig vid det faktum att jag ska vara ledig. Så jäkla skönt det ska bli!

Jag är oerhört förtjust i att fotografera och det grämer mig att jag inte gjort mycket sådant nu på senare tid. Måste bli bättring! Favoritobjektet är givetvis min dotter och jag ser fram emot att ha två underbara ungar att fånga på bild - gärna tillsammans.
Jag läser mycket, tittar på en och en annan serie- Greys anatomy kan vara det bästa Gud, dvs. Shonda Rhimes, skapat. 
Jag tycker generellt om att umgås med människor, att ha människor runt omkring mig, men ibland måste jag bara få vara för mig själv, hur lätt nu det är med en tre-åring som gärna vill följa med även när jag går på toaletten. 

Jag är snarare morgonmänniska framför nattuggla, även om jag inte är superförtjust i att gå upp överhuvudtaget när klockan ringer. Kaffe på morgonen är ett måste och numera även frukost - en av de största ändringarna i mitt liv sedan jag blev mamma.
Jag har en tendens att reagera innan jag tänker, något som inte alltid ligger mig väl i fatet. Vill här även passa på att hissa min Joakim litegrann som det faktiskt är rätt synd om just nu. Jag har nämligen det här beteendet i vanliga fall och lägg till några kilon hormoner som gör att jag är lite, som prins Daniel skulle ha sagt, "all over the place", så får man en inte alltför lättsvald cocktail.

Hur som helst... det jag vill ha sagt är nog det att jag är lite som alla andra. Har ungefär lika många brister som fördelar och trivs bra med livet så som det ser ut nu. En sådan där vanlig en ni vet!?

För er som råkar ha vägarna förbi Varberg den 31:e mars och som även råkar ha barn, rekommenderar jag att göra ett besök till Bagheerahallen. Den lördagen är det nämligen barnmarknad där. Kläder, leksaker, bilbarnstolar, spjälsängar... allt man kan tänka sig höra till barn finns att köpa begagnat.

Det anordnas två gånger/år och jag har varit där varenda gång sedan de startade upp. Otroligt roligt och väldigt prisvärt. Förra gången lyckades jag få ihop 13 plagg till Kira för endast 250:-, både märkeskläder och mer vanliga "kedje"kläder så som Lindex och Kappahl.
Som sagt, den 31:e är det dags och jag kommer vara där, var så säker.

... sitter jag på nedervåningen. Min dotter har bestämt sig för att sova av resterna av sin sjukdom och har snart avklarat sin fjärde sovande timma. När jag försöker väcka henne för att få i henne lite mat eller dricka så gnäller hon bara till svar och ber mig lämna henne ifred. Tidiga tonår möjligtvis?

Vädret är grått, jag är grå (grå kofta) och jag känner mig lite rastlös. Har redan lagt in en tvätt och fyllt diskmaskinen. Toaletterna har blivit skurade och jag har både lagat och ätit lunch.
Finns väl bara en sak kvar att göra - plugga... jag fasar!

Fick en utmaning av Camilla för några dagar sedan, ber om ursäkt för dröjsmålet, och tänkte nu svara på den.
Så - fem saker ni, åtminstone inte alla av er, visste/vet om mig.

1. Jag har en tendens att somna på soffan. Att lägga upp benen, vira in sig i en filt och lägga huvudet på de där underbart stora grå kuddarna vi har i soffan är lite av en euforisk upplevelse varje kväll. Dock är det lögn för mig att hålla mig vaken mer än fyrtio minuter efter jag gjort det.

2. Älskar plockmat! Oavsett om det är kallskuret så som rostbiff och potatissallad eller tapas med alla de underbara tillbehören... allt slinker ner och det med nöje!

3. För dagbok åt Kira. Skriver om saker vi gjort och saker hon kan och gör. Blir några sidor i månaden och tanken är att hon ska få böckerna när hon blir äldre. En Emelievariant på "Min första bok".

4. Drömmer om vår variant av ett Svenssonliv. Att vara en Svensson har fått en tråkighetsstämpel, och bara det tycker jag är tråkigt! Trygghet, stabilitet och familj... finfint!

5. Brukar oftast framåt eftermiddagen ta av mig vardagskläderna och istället krypa in i mer rymliga kläder. Detta beteende har jag förmodligen ärvt av min far och det har bara ökat nu när jag dessutom är gravid.


Sådärja, lite enkelt fakta, förhoppningsvis något av det som är nytt. Nu ska man egentligen utmana fem stycken andra bloggare också, men det tror jag att jag struntar i den här gången.
Har en sambo som väntar på mig och dessutom en dejt med soffan och de där kuddarna.
Morsning!

När man är van att vakna vid sju-åtta på morgonen och istället inte vaknar förrän klockan tio, då är man HUNGRIG!

Ingen blogglust alls idag... återkommer imorgon.

Igår grät jag mig till sömns och det var sådär skönt och befriande som det ibland kan vara att gråta. Jag rensade systemet en aning med andra ord.

Jag grät över att jag var så trött, över att det inte fanns någon hamburgerdressing, över att J stod och fixade mat till mig när jag kom hem från jobbet. Sedan grät jag lite till över tröttheten och för att det spände så i magen efter 9 timmars arbete.

Kira kom till vår säng i samband med att jag skulle lägga mig vid tolv. Då grät jag över att hon blivit så stor, min fina flicka. Jag grät för att hon är så underbar,
Sedan grät jag för att hon var så söt och såg så oskyldig ut när hon sov. Jag grät för alla hemskheter som skulle kunna drabba henne, grät över all oro man känner som förälder. Jag grät för att jag älskar henne så!

Sedan slog det mig att jag snart kommer ha en till att älska och oroa mig för, då grät jag lite till.
Är det detta som kallas graviditetshormoner?

Jodå, jag finns fortfarande. Bara praktik, jobb och pluggande som tröttar ut mig totalt och därför har jag heller inte orkat blogga. Lovar att återkomma ordentligt under morgondagen.
Godnatt!

Som rubriken lyder så ser det ut när jag ser ut genom fönstret. Det regnar och snön smälter sakta bort för att sedan frysa till is. Inte nog med att det är grått och dassigt ute, det är snorhalt också!

Jag sitter och pysslar med plugg vilket är jättetråkigt, men nödvändigt. Imorgon ska vi resa till pappa med familj över dagen och på måndag startar praktiken som jag inte ser fram emot. Men jag ska nog ta mig igenom den också.
Lite drygt en vecka kvar till ultraljudet nu... längtar!