Lik sin mor?


Emelie


Kira


Resultatet

Ultraljudet är avklarat och allt såg hur fint ut som helst! En liten perfekt bebis förväntas titta ut omkring den 27:e juli, vi blev alltså tillbakaflyttade en dag. En dag hit eller dit spelar ju ingen större roll, men trevligt att det åtminstone var tillbakaflyttande och inte framåt.
Jag har tydligen moderkakan i framvägg vilket är förklaringen till att jag inte har känt särskilt mycket eller starka sparkar ännu.
Vi frågade efter om hon såg vad det var för kön på den lille, och hon vände och vred, tryckte och klämde men navelsträngen hade påpassligt nog lagt sig mellan benen och något kön gick därför inte att se. Jag och Joakim pratade om det igår kväll och vi kommer troligtvis inte kolla upp det något mer, utan det får bli en överraskning i juli.
Lite frustrerande för en så pass nyfiken människa som jag själv och det hade varit roligt att kunna säga lillebror eller lillasyster till Kira, men det blir spännande att vänta och se också.

Håller på att ladda mitt kamerabatteri så en bild på det lilla miraklet kommer under dagen.


Dagen med stort D

Ultraljudsdagen! Om lite drygt en timme och fyrtiofem minuter ligger jag på en brits med magen blottad och inkletad i kall gel.

Vecka 19

Bebisen: 

En av de mest fascinerande sakerna med fostrets utveckling är hjärnan. Hjärnan är ett av de första organen som bildas de första veckorna och dess abnorma storlek i förhållade till resten av kroppen under den första delen av utvecklingen visar dess stora betydelse. I vecka 19 har muskler i hela kroppen kopplats ihop med hjärnan via nervtrådar och kan därmed kontrolleras medvetet av bebisen!
Öronen står ut från huvudet, och i munnen börjar de första groddarna till barnets permanenta tänder dyka upp. Armar och ben har nu korrekt relativ storlek i förhållande till kroppen och fötterna är hela 2,5 cm långa!

Mamman: 

Många kvinnor kan känna livmodern 2-3 cm under navlen och om du ser din profil i speglen kan du verkligen se hur din kropp har förändrats. Det är inte ovanligt att vid det här laget ha gått upp 5-6 kg. Av detta svarar beisen för c:a 200 gram, moderkakan 170 gram och fostervattnet ungefär 310 gram. Vidare har dina bröst ökat i vikt med 170 gram vardera och livmodern med ytterligare 300 gram!
Det är viktigt att komma ihåg att viktökningen skiljer sig mellan olika kvinnor och det finns ingen anledning till panik om du gått upp lite mer eller mindre än genomsnittet. Viktökningen kommer förmodligen att påverka din hållning och din sömn.

Egna ord:

Ytterligare en vecka har gått och idag går jag in i vecka nitton. Många när de skriver de här genomgångarna skriver infon när veckan är slut. Jag tycker det är roligare att skriva om vad som händer den kommande veckan. Alla är olika!
Mycket viktsnack i infon ovan och jag ligger kvar på mina +2kg vilket känns bra. Jag börjar känna av att kroppen ändras desto mer dock. Brösten ömmar och växer och givetvis även magen. Jag blir lättare anfådd när jag går uppför trappan och jag har huvudvärk titt som tätt vilket tydligen är ganska vanligt i och med att man har extra blod som pumpar runt och trycket därmed ökar.
Jag kan ju inte gå en vecka utan att tala om det kommande ultraljudet och nu börjar det verkligen närma sig. Två dagar kvar bara och det känns så roligt men samtidigt börjar jag bli lite nervös. Vad är oddsen för att allt ska vara ok med lillfis där i magen? Förmodligen är allt finfint, men jag måste som vanligt jaga och stressa upp mig.


Vår ute och vår inne


Underbart väder!

Våren har anlänt och det är helt underbart skönt ute. Jag bara njuter av solen och att höra alla småfåglar kvittra. Jag och Kira var ute en stund och vädrade oss och gick runt i skogen. Mysigt och roligt tyckte vi båda två.






Tårar

Igår grät jag mig till sömns och det var sådär skönt och befriande som det ibland kan vara att gråta. Jag rensade systemet en aning med andra ord.

Jag grät över att jag var så trött, över att det inte fanns någon hamburgerdressing, över att J stod och fixade mat till mig när jag kom hem från jobbet. Sedan grät jag lite till över tröttheten och för att det spände så i magen efter 9 timmars arbete.

Kira kom till vår säng i samband med att jag skulle lägga mig vid tolv. Då grät jag över att hon blivit så stor, min fina flicka. Jag grät för att hon är så underbar,
Sedan grät jag för att hon var så söt och såg så oskyldig ut när hon sov. Jag grät för alla hemskheter som skulle kunna drabba henne, grät över all oro man känner som förälder. Jag grät för att jag älskar henne så!

Sedan slog det mig att jag snart kommer ha en till att älska och oroa mig för, då grät jag lite till.
Är det detta som kallas graviditetshormoner?

Vid liv

Jodå, jag finns fortfarande. Bara praktik, jobb och pluggande som tröttar ut mig totalt och därför har jag heller inte orkat blogga. Lovar att återkomma ordentligt under morgondagen.
Godnatt!

Irriterande

Hur jobbigt är det inte när man är sötsugen och det inte finns något sött i huset ALLS!

Vecka 18

Bebisen: 

Tack vare de nu ökande fettdepåerna väger bebisen omkring 230 gram. Den hitintills snabba tillväxten kommer nu att sakta ned något till ett något lugnare tempo. Det finns fortfarande plats i livmodern och din bebis kommer att vara aktiv under perioder då den kan sparka eller till och med göra kullerbyttor!
Runt den här tiden blir kan bebisen också börja känna av alltmer intryck från världen utanför magen och gör sin närvaro känd genom sparkar och slag. Benen genom vilka ljuden passerar till innerörat har förkalkats och hårdnat, och de nervbanor som tar emot och processar signaler från hörselcellerna utvecklas, vilket innebär att bebisen nu kan höra.
Allteftersom graviditeten fortlöper kommer bebisen att vänja sig vid återkommande ljud, så som dina hjärtslag, röster, blodet som strömmar genom navelsträngen och andra vardagliga ljud. Den kan också bli skrämd av höga, plötsliga ljud.

Mamman:

Livmodern har fortsatt att växa upp i din mage. Om du mäter så kan du känna den ungefär på två fingrars bredd under naveln. Din livmoder är vid det här laget ungefär lika stor som en Nätmelon. Även om viktuppgången varierar från kvinna till kvinna så ligger den genomsnittliga viktökningen i vecka 18 på mellan 4,5 och 6 kilo. Vid det här stadiet i utvecklingen kan också eventuella defekter och missbildningar i hjärtat upptäckas vid en ultraljudsundersökning.

Egna ord:

Ytterligare en vecka tar sin början och jag mår precis som vanligt. Hade halsbrännekänningar innan i veckan, och jag tar för givet att jag kommer få det lika pestigt med dem som jag hade det med Kira.
Jag ligger kvar på +2 kg och hoppas på att stanna där ett tag ännu. Den här veckan har jag inte kännt av särskilt mycket rörelser, åtminstone inte sådana som jag med säkerhet vet är rörelser, men jag tar det hela med ro. Hoppas på att snart känna ordentliga buffar istället för det svåridentifierade fladdret.
Den 28:e är det dags för ultraljud, som ni säkert vet vid det här laget eftersom jag tjatar om det varje vecka. Är både lite nervöst och samtidigt väldigt spännande. Kul ska det bli hur som helst!


En bild från sidan



Vilken kula!


Skitväder

Som rubriken lyder så ser det ut när jag ser ut genom fönstret. Det regnar och snön smälter sakta bort för att sedan frysa till is. Inte nog med att det är grått och dassigt ute, det är snorhalt också!

Jag sitter och pysslar med plugg vilket är jättetråkigt, men nödvändigt. Imorgon ska vi resa till pappa med familj över dagen och på måndag startar praktiken som jag inte ser fram emot. Men jag ska nog ta mig igenom den också.
Lite drygt en vecka kvar till ultraljudet nu... längtar!

Magen framifrån


Mot Borås

Sitter och äter frukost, yoghurt och flingor med en kopp kaffe, i mörkret. Snart ska jag bege mig ut på vägarna mot Borås. Har lovat att köra min farfar till sjukhuset där han ska opereras för starr. Jag tar med mig datorn och en bok, hoppas på att få gjort lite skoluppgifter.
Jag hoppas också på att vägarna ska se någorlunda ok ut, det har nämligen snöat under natten och plogbilen är inte den snabbaste i de här trakterna. Det blir nog bra!

It's you, it's you, it's all for you everything I do...




Det här med genus

En väldigt aktuell och laddad fråga. Alla tänker på olika sätt och egentligen är det väl inget som är regelrätt fel. 
Det är intressant att höra åsikter och tankar eftersom detta är en fråga/ämne som man inte direkt kan ställa sig neutral i. Man tycker något helt enkelt.

Jag tycker det är tråkigt när barn uppmuntras till saker utefter vilket kön de tillhör. Om vi skulle ställa en flicka i trosor bredvid en pojke i kalsonger så ser de likadana ut - det enda som skiljer dem åt är könet. Kroppen är likadan i övrigt, så varför skulle inte deras tankar och intressen kunna vara det också?
Jag skulle bli vansinnig om någon skulle övertala Kira att hennes älskade Blixten McQueen är för pojkar och att hon istället bör gilla Hello Kitty.
Samma sak gäller om jag skulle haft en son fast åt andra hållet. Varför fylla barnet med skamkänslor för att man tycker om "fel" saker? Och varför är sakerna i sådana fall fel?

Att uppmuntra flickor till att leka med dockor och pojkar med bilar... är inte det lite stenålders? Det är ju faktiskt 2012 vi lever i. Varför inte en blandning? Erbjud barnet både och och låt sedan det själv välja. Väljer då flickan dockorna och pojken bilarna så är det givetvis inget fel i det, därför att då är det barnet som gjort valet, inte du som förälder.

Vi försöker ge Kira variation och jag tycker vi lyckas bra. Hon har bilar, lego, bollar och monster som man skulle klassa som pojkleksaker, samtidigt som hon har dockor, köksattiraljer, pärlor och älvor, de så kallade flicksakerna. Hon leker med lite allt möjligt. Just nu är det mycket fantasilekar, framförallt mamma, pappa, barn. Det gläder mig att hon kan gestalta sig både som mamma och som pappa i leken fastän det överhängande är mammarollen hon spelar.
Kläder finns i alla färger här hemma och så kommer det även bli för en eventuell lillebror. Dock har även jag begränsningar och trots att jag inte har några problem med att klä en pojke i rosa och lila så skulle jag inte klä honom i klänning, kjol eller spets. Åtminstone inte innan han propsar på det själv.

Sedan finns det de som ska gå till ytterligheter med det här med genus och helt och hållet suddar ut hela könstillhörigheten. Helt plötsligt är det inte en han eller hon utan en hen. Varför?
Som jag ser det så skapar det bara förvirring för barnet i slutändan och vad är det för mening med det?
Kön ska inte vara något hemligt, något man skäms för eller inte vill prata om. Det är och ska vara något naturligt!
Jag hoppas vi är på väg mot en värld där snippa inte är detsamma som rosa och snopp lika med blått.

Kira



Vad vore livet utan dig?


16+1



Här har vi kulan i början av vecka 17. Här ser vi också hur fint mina knän böjer sig bakåt när jag står med raka ben.

Vecka 17

Bebisen:

Vikten har fördubblats på bara två veckor och nu väger ditt barn c:a 100 gram. Längden från topp till tå är mellan 14-16 cm vilket motsvarar din hand om du spretar med fingarana.
Stora förändringar är på gång! Fostret börjar nu bilda livsviktigt underhudsfett, något som fortgår fram till förlossningen. Underhudsfett är viktigt för att kunna reglera kroppstemperaturen och för ämnesomsättningen. Vid den här tiden består din bebis vikt av ungefär 85 gram vatten och ett halvt gram fett. Efter 40 veckor är motsvarande siffra c:a 2.4 kg fett av den totala födslovikten på 3.7 kg.
Armar och ben är nu nästan fullt rörliga. Ögon och öron har nära nog fått rätt placering och bebisen liknar alltmer en människa.

Mamman:

Moderkakan växer med en otrolig hastiget tillsammans med bebisen, och vid förlossningen kommer den att väga nästan ett halvkilo. Såhär dags är moderkaken väl utvecklad och förser fostret med allt det behöver, och för bort avfall som det inte längre behöver. Samtidigt flyttas livmodern uppåt i din mage och kan nu kännas 3-5 cm nedanför din navel. Den syns förmodligen tydligt att du är gravid vid det här laget och en viktökning på 2,5 till 4 kg är normal.
Kanske har du redan känt bebisen röra på sig i magen, men det är inte ovanligt att det dröjer ytterligare några veckor. Det kan vara mycket lugnande att känna bebisens rörelser därinne, även om det inte är varje dag, och veta att allt är väl.
Du kanske märker att tandkött och näsa böder lättare, vilket beror på ditt ökade blodtryck och ökade blodvolym. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.

Egna ord:

Nu har ju detta varit en vecka som slutat i massiv förkylning och det kan jag säga att det är inte trevligt, som om det någonsin är det, att vara förkyld när man är gravid.
Vid varje hostning blir magen stenhård och jag har sedan fått gå runt med kramper. Förutom det mår jag bra. Min hy har blivit skitful med mycket pormaskar och röda plitor, vilket jag tycker är jättetråkigt eftersom jag i vanliga falll har någorlunda bra hy.
Jag har numer en rätt ordentlig kanonkula, tänkte för övrigt lägga upp en bild här snart eftersom jag inte tror jag gjort det sedan v 13. Det börjar kännas mer och mer verkligt att vi ska få en liten till, samtidigt som det känns lite knepigt. Tittade på en förlossningsserie på tv igår och det kändes overkligt att tänka sig att jag själv ligger där om ett halvår.


Min tur

Börjar tro att Kira inte alls hade magsjuka utan endast kräktes eftersom hon hade så pass hög feber. För nu har nämligen jag blivit förkyld. Ordentligt förkyld! Snoret bildas snabbare än jag hinner blinka, kroppen gör ont, jag är yr och känner bara för att ligga nerbäddad.
Jag hoppas förkylningen har den goda smaken att försvinna tills imorgon eftersom jag nu fått stå ut med den i två dagar. Jag orkar faktiskt inte mer!


Sjukstugan fortsätter

Precis som rubriken antyder så är Kira fortfarande sjuk. Inget mer kräkande men febern hänger i. Trots en alvedon har inte febern gått ner mer än till 39.6 från 39.8, inget nämnvärt med andra ord.
Ögonen är glansiga, kinderna är röda och klängighetsfaktorn är hög, min lilla sjuka stumpa.

Turen är slut

Efter att ha klarat oss från allt vad magsjukor heter i lite drygt ett år så var det nu dags. Jag har en brännhet utslagen liten tjej bredvid mig som inte är något vidare förtjust i att kräkas. Så pass att hon istället hellre håller för munnen och hoppas på att hejda spyan på det viset - gick för övrigt inget vidare eftersom första laddningen då istället hamnade på golvet. Resten hamnade i toaletten, tack för det!

Efter diverse magtömningar slocknade hon en stund i min famn och nu ligger hon nerbäddad i vår säng efter att ha deklarerat att hon blivit frisk.
Nja... i och med att det fortfarande går att bränna sig på dig min älskling så skulle jag inte tro det. Jag skulle istället tro att detta är ett fall av "mamma vet bäst", och jag säger att du kommer vara sjuk under hela morgondagen.
Vi får väl se vem som avgår med segern!

Lugnt och skönt

Efter att ha arbetat 7-16 idag är jag ordentligt mör i magen, ljumskar och bäcken. Ytterligare en sak som får pyret i magen att bli vild är när jag varit på benen hela dagen. Jädrar vad det har surrat runt där inne.

Även Kira är lite dämpad i eftermiddag. När jag kom hem från jobbet hade hon somnat i vår säng och hon känns lite varm. Får se om det utvecklas till något mer. Hur som helst blir det en lugn eftermiddag och kväll med tidig sänggång. Skönt!

Ett knep

I och med att jag fortfarande inte ens har gått halvvägs i graviditeten så är ju bebisen inte sådär väldans sammarbetsvillig när det kommer till att ge sig till känna när jag känner för det. Jag har prövat att trycka och knåda magen men det vill sig inte riktigt.
Nu har jag däremot hittat ett sätt att få den lilla fisen att göra som jag vill och svaret är löjligt lätt - läsk! Drack ett glas Schweppes för 40-60 minuter sedan och nu dansar lillfis rumba i magen. Fladdrar som en tokig.
1-0 till mamma!

Ny dag

Idag är det ju då tisdag. En tisdag som jag började med att snooza lite för länge - men det löser vi genom att Kira äter frukost här hemma istället för på dagis.
Själv har jag prov inne i stan klockan nio, därefter blir det ett stopp på hajen för att fylla på färskvaror som har en tendens att ta slut fortare än fortast. Ja ni hör ju hur fullt med spänning mitt liv är för tillfället.

Funderar på fläsk med löksås till middag...

Fint till den blivande storasystern






Även det från Lindex!


Fint till lillebror eller lillasyster i magen







Skulle kunna tänka mig att köpa alltihop!
Kommer ifrån Lindex by the way.


Tillbaks till vardagen

Ja, nu befinner jag mig i Halland igen. Har haft en trevlig helg på alla sätt och vis, men samtidigt är det skönt att komma hem till vardagen och det "vanliga" livet.
Otroligt mysigt att komma hem till en glad liten fisunge som slängde sig om halsen på mig när jag fått av mig alla ytterkläder.

Just nu sitter jag och kämpar med att göra färdigt en uppgift. I ena sidan sitter motivationen, som i stort sett ligger nere på noll, och i den andra sidan sitter stressen och pushar på. Frustrerande är bara förnamnet.

Vecka 16

Bebisen:

Fostret är nu ungefär 80 gram och 11-14 cm stor! Det är inte bara fostret som växer, utan också livmodern och moderkakan blir större för att kunna försörja utrymme och näring till ditt växande barn.
Fostret är nu en liten minibebis som du skulle kunna hålla i en hand. Navelsträngens fäste flyttar ned på barnets mage för att hamna på rätt plats. Fingrar och tår är tydliga.
Barnmorskan kan höra hjärtljud med hjälp av en slags ljudförstärkare som kallas dopthone.

Mamman:

En del börjar känna sparkar redan nu, men det kan också dröja flera veckor till. De känns som ett sprattlande grodyngel och kan lätt blandas ihop med gaser och tarmrörelser. Stanna upp och känn efter och lär känna barnets rörelser. De blir mer och mer tydliga. Din kropp fortsätter växa och midjan försvinner mer och mer. Ditt hjärta pumpar runt en större blodmängd än vanligt vilket kan göra att du lätt blir andfådd. Vill du gå en förberedelsekurs inför förlossningen, är det dags att anmäla sig nu.

Egna ord:

Vecka 16 redan... börjar närma mig 20 och därmed även halvvägs. Känner av pyret titt som tätt, några gånger om dagen i nedre delen av magen på den vänstra sidan. I övrigt har jag inte så mycket att säga. Jag mår som vanligt, möjligtvis lite tröttare på kvällarna än vad jag brukar vara. Det kan även dra i sidorna av magen när jag reser mig för snabbt, när jag lyft lite för tungt eller när jag gått långt.
Den här veckan tycker jag dessutom att magen lugnat ner sig lite växarmässigt - skönt!

På tåget mot Sthlm


Snart slut

Imorgon är det dags för hemfärd. Klockan sju går tåget mot Stockholm och vid tolv-tiden imorgon förmiddag beräknas jag vara i Göteborg. Så tillvida att allt klaffar som det ska.
Helgen här i Uppsala har varit jättemysig och lugn. Mycket vilande och fikande, skratt och prat. Inget stress överhuvudtaget, vilket såklart har varit helt fantastiskt!

Nu håller vi bara tummarna för att tågen går som de ska imorgon och att inte jag virrar bort mig på Sthlms centralstation.

Hej hej

Anlände till Uppsala igår och resan gick bra! Jag och Andreas har mest tagit det lugnt idag, mycket slöande och lite strosande på stan.
Nu väntar scones med marmelad och filmtittande. Inte så dumt alls!


RSS 2.0