Första passet var idag, 16.30-21.30. Det kändes bra att vara igång igen och man kom snabbt in i det.
Det blir ju trots allt mitt sjätte år på samma boende, så rutinerna de har sitter i ryggmärgen. Lite som att cykla - har man väl lärt sig det, så kan man.
Nu jobbar jag fem dagar till och sedan är jag ledig en för att sedan jobba ytterligare tre. Tufft, men samtidigt så är det så det är.

Nu sitter jag och mumsar lite rabarberpaj. Jag gör min rabarberpaj med mördeg och maräng och om jag får lov att säga det själv, och det får jag ju, så är den förbannat god. Det här är dessutom första gången som marängen blev i stort sett helt perfekt. Fantastiskt! Så nu ska jag mumsa vidare och slänga upp mina värkande fötter. För är det något man kan räkna med när man jobbar på ett äldreboende, så är det att fötterna får arbeta ordentligt!